Idag hade jag min sista repetition på orkestern. Charlotte hade köpt en Colin the Caterpillar tårta till mig. Så himla fint! Vår cellosektion-ledare heter Collin så det fanns en uttänkt parallell där. Tårtlarven blev sedan uppäten under rasten ute på gräset i solen. Kan det bli bättre?
Jag sa också hejdå till Bob min läskiga orkesterledare och Collin är lite mindre läskig. En sak jag har lärt mig är att a) stänga av när utskällningarna är som värst b) hålla mig för skratt över hur överdramatiserat och överdimensionerat det hela är.
Jag kommer sakna det. Jättemycket. Charlotte, Laura och Becky. Jag kände inget speciellt när jag sa hejdå. Känner fortfarande inget men jag förstår inte att jag kanske aldrig mer kommer se dem. Det går för snabbt för att jag ska hänga med.
Köp hem en sån där larv
Nej
jo den är ju fett cool