I fredags var jag i Shakespeares egna Stratford-upon-Avon på the Royal Shakespeare Theatre. Vi såg Macbeth och teatern har just blivit renoverad så den är nu utformad på det sätt som teatrar var under Shakespeares tid. Pjäsen var väldigt dramatisk och musiken spelades av tre cellister och den sista scenen var helt fantastisk tack vare dem. Macbeth är som känt en tragedi men jag grät bara nästan när alla barnen blev mördade.
Mina kunskaper i gammal engelska är inte kompletta så jag tappade delar av de långa talen eftersom de dessutom är fulla av metaforer. Jag kan verkligen förstå att de analyserar Shakepeares pjäser i engelskan. Det blev dock bättre i den andra akten men det spelade egentligen ingen roll att jag inte förstod precis allt, upplevelsen var fantastisk ändå. Bara att sitta i en teater med gammal arkitektur är ju något!
