Imorgon åker Andrew och Jill till USA för att hälsa på deras son som bor där med sin familj. Jag packar (bilden är av min respektive Jill and Andrews resväskor). Saker jag har upptäckt:
- Jag älskar papper. Jag vet inte hur mycket papper, böcker, tidningar, broschyrer jag har sammlat på mig. Jag har gjort mig av med ungefär sex stycken kartor över Birmingham.
- Papper väger. Helt sjukt mycket!
- Min plan att packa i cellofodraletkraschade när jag upptäckte att det fanns en cello i fodralet.
- 23 kg är lite. Jag har mer än det nu och då har jag inte haft i alla mina kläder (och allt smågrejs som ligger överallt i mitt rum) för den kommande veckan.
- Min strategi: “åh, jag behöver inte den här uppsatsen på två A4 som jag ändå har sparad på datorn, släng” mot “mitt liv kommer gå under om jag inte får med mig den här jättetunga boken eller metallburken eller alla mina skor eller..” funkar inte. Jag är ett barn av materialismen.
- Jag är jätteorolig att min nya cabinväska inte passar därför är det här min favoritsida.
- Mitt pass. Det var typ lite borta.
Jag har slängt/återvunnit/gett till charity säkert lika mycket som jag kommer ta med mig hem. Idag sa jag hejdå till kyrkan som har varit så otroligt viktig under min tid här. Jag kan lova att utan dem så skulle jag har varit hemma i Sverige för länge sedan.
Gråtfesten har börjat. Fast ändå känner jag att jag är beredd att åka hem. Skolan är slut för min del, jag har sagt hejdå till orkestern och mitt rum börjar se väldigt tomt ut. Det finns inte så mycket som håller mig kvar, fast det är asjobbigt ändå.
(Pappa det är farsdag här, grattis.)(Det är helt sjukt.. som vanligt. Jag trodde för några veckor sedan att det var då..)
Tack för tanken!