sverige

• Flyget gick bra. Jag fick checka in mitt handbagage för killen vid incheckningsdisken var ny så han tyckte att två kg övervikt var jättemycket. Det tyckte inte jag.
• Familjen stod på Arlanda med en mycket fin banderoll.
• Midsommarafton har varit bra. Cykeltur på ca 15 minuter och min kondition visade sin sanna sida, alltså en mörk sida. Jag har även fyllt i en Satification survey från EF vilket var relativt kul, jag gav dem mina innersta känslor. Sen kom Klara förbi vid 23 hon är fortfarande här. Klockan är nu tre och hennes ömma moder sa att hon inte skulle gå och lägga sig absolut senare än två!

Jag har det i alla fall jättebra men Birmingham känns som en dröm. Det känns verkligen inte som om jag har varit borta i ett år.

timmar

Jag förstår fortfarande inte att jag kommer vara i Sverige vid den här tiden imorgon. Om 11 timmar lämnar jag Birmingham, om 18 timmar lyfter jag.

• Min kost idag:
• Kakor+muffins+tårta i Sociology
• Brownies i French
• Sen drack jag en milkshake, för att Sarah tyckte att jag borde ha köpt mat från skolan en gång innan jag åkte.
• Vegetarisk indiskmat!

Varför ska man äta riktigt lunch om man inte behöver?

KOMMER SAKNA DET HÄR SÅ FRUKTANSVÄRT MYCKET! När jag har förstått att jag inte kommer tillbaka på ett tag. Mina Sociologylärare är så underbara, efter lektionen stod vi och berättade för varandra i säkert (ingen överdrift) tio minuter hur mycket vi uppskattade varandra.

Min packning är nästan färdigt. En natt kvar.

emotionally drained

I do not say ”Don’t weep”  for not all tears are an evil – Gandalf

Jag har mött så många underbara människor under det här året. Helt fantastiska. De som jag inte kommer hinna träffa innan jag åker ringer och önskar mig lycka till i livet och att de kommer att sakna mig. Fattar ni hur jobbigt det är att lämna allt?! Det är verkligen inte att bara packa väskan och ta flyget hem. Jag sa hejdå till Andrew och Jill sen satt jag i Malcolm och Anns vardagsrum och grät och de bara: det är okej. Jag älskar människor som låter en gråta.

Idag åt jag ingen lunch. Mrs Williams min engelsklärare hade köpt tårtor och kakor och ett kort såklart. Som sagt många fina människor.

(Cellon är fixad. Men var det utbytesstudenten eller organisationen som ringde? Organisationen hade ju trots allt informationen, men varför sprida den?)

packa pappas kappsäck

Imorgon åker Andrew och Jill till USA för att hälsa på deras son som bor där med sin familj. Jag packar (bilden är av min respektive Jill and Andrews resväskor). Saker jag har upptäckt:

• Jag älskar papper. Jag vet inte hur mycket papper, böcker, tidningar, broschyrer jag har sammlat på mig. Jag har gjort mig av med ungefär sex stycken kartor över Birmingham.
• Papper väger. Helt sjukt mycket!
• Min plan att packa i cellofodraletkraschade när jag upptäckte att det fanns en cello i fodralet.
• 23 kg är lite. Jag har mer än det nu och då har jag inte haft i alla mina kläder (och allt smågrejs som ligger överallt i mitt rum) för den kommande veckan.
• Min strategi: ”åh, jag behöver inte den här uppsatsen på två A4 som jag ändå har sparad på datorn, släng” mot ”mitt liv kommer gå under om jag inte får med mig den här jättetunga boken eller metallburken eller alla mina skor eller..” funkar inte. Jag är ett barn av materialismen.
• Jag är jätteorolig att min nya cabinväska inte passar därför är det här min favoritsida.
• Mitt pass. Det var typ lite borta.

Jag har slängt/återvunnit/gett till charity säkert lika mycket som jag kommer ta med mig hem. Idag sa jag hejdå till kyrkan som har varit så otroligt viktig under min tid här. Jag kan lova att utan dem så skulle jag har varit hemma i Sverige för länge sedan.

Gråtfesten har börjat. Fast ändå känner jag att jag är beredd att åka hem. Skolan är slut för min del, jag har sagt hejdå till orkestern och mitt rum börjar se väldigt tomt ut. Det finns inte så mycket som håller mig kvar, fast det är asjobbigt ändå.

(Pappa det är farsdag här, grattis.)(Det är helt sjukt.. som vanligt. Jag trodde för några veckor sedan att det var då..)

call me free today because today is a good day

De sista dagarna är fyllda till brädden och mer. Jag har ingen direkt tid till att packa, eller jag gör det just nu, men ni ser ju hur det går. Idag var min sista assembly i skolan och de tog upp oss tre utbytesstudenter inför alla (efter att ha sagt hur fantastastiska vi var) vi fick röda rosor och certificates. Sen så sa jag att om de någonsin fick en opportunity like att åka som utbytesstudent så skulle de bara ta den, encouragement! Men det är så fruktansvärt sant. Vad ni än vill gör det bara, sitt inte och vänta på att de kommer till er.

Sen satt Guilia och Maria och jag och pratade i två lektioner istället för att gå på dem, jag vill inte lämna dem! Efter skolan så åkte jag hem och sen tillbaka till stan igen för att gå till en restaurang med Guilia och Maria och alla deras utbytesstudentkompisar. Jag har så oförskämt kul de här dagarna.

Nu är jag hemma igen och tittar på mitt kaosartade rum. EF har äntligen skickat mig informationen om min avresa. (Dagens EF-kräks) Det är ju bra men det är ju trevligt att jag MÅSTE ringa dem för att få veta att de på måndag kommer veta min cellostatus. Det kunde de inte kunnat informerat om så att jag hade sluppit att undra. Men jag skulle ju vara glad över att de fick över den i första hand. Jag ska vara tacksam.

om en vecka

Om vecka ar det min sista dag i skolan. Jag gar bara in till skolan for att vara med mina kompisar och sa valjer jag ut lektionerna jag vill ga till. Idag gick jag till tre och igar till tva. Det ar jattekonstigt att jag ska aka harifran. Jag pendlar mellan att tycka att det ska bli kul att aka hem till Sverige och panik over att lamna England. Men de senaste dagarna har varit jatteroliga, jag kommer verkligen sakna allt men jag ar jatteglad att jag kanner sa. Om man jamfor nu med januari och min gammla vardfamilj, det ar som tva olika liv! Efter skolan ska jag och Sarah ga pa bio. Nice.

DAGENS EF! (Tank pa att jag aker imorgon om en vecka)

• Jag vet fortfarnade inte hur det gar med min cello.
• Jag vet inte heller nar jag ska ta bussen fran Birmingham till Heathrow.
• Nar Jill ringde for att beratta att jag kommer bo hos Andrews bror de sista dagarna for att de aker till USA sa var det hon som fick paminna dem om att ta kontaktuppgifter.
• EF har inte varit i kontakt med mig en enda gang om min hemresa. All kommunikation har gatt mellan EF Sverige och min familj. Hur var det nu? Skulle man inte jobba i kommunikationskedjan student-> LC-> EF England osv. Men det ar val ingen hemlighet langre att de inte kan kommunicera, inte ens bara skicka ett snabbt mail/telefonsamtal/hederligt brev.

(Jag sitter i skolan darfor inga aao.)

when our actions do not our fears do make us traitors

I fredags var jag i Shakespeares egna Stratford-upon-Avon på the Royal Shakespeare Theatre. Vi såg Macbeth och teatern har just blivit renoverad så den är nu utformad på det sätt som teatrar var under Shakespeares tid. Pjäsen var väldigt dramatisk och musiken spelades av tre cellister och den sista scenen var helt fantastisk tack vare dem. Macbeth är som känt en tragedi men jag grät bara nästan när alla barnen blev mördade.

Mina kunskaper i gammal engelska är inte kompletta så jag tappade delar av de långa talen eftersom de dessutom är fulla av metaforer. Jag kan verkligen förstå att de analyserar Shakepeares pjäser i engelskan. Det blev dock bättre i den andra akten men det spelade egentligen ingen roll att jag inte förstod precis allt, upplevelsen var fantastisk ändå. Bara att sitta i en teater med gammal arkitektur är ju något!

birmingham school’s concert orchestra

Idag hade jag min sista repetition på orkestern. Charlotte hade köpt en Colin the Caterpillar tårta till mig.  Så himla fint! Vår cellosektion-ledare heter Collin så det fanns en uttänkt parallell där. Tårtlarven blev sedan uppäten under rasten ute på gräset i solen. Kan det bli bättre?

Jag sa också hejdå till Bob min läskiga orkesterledare och Collin är  lite mindre läskig. En sak jag har lärt mig är att a) stänga av när utskällningarna är som värst b) hålla mig för skratt över hur överdramatiserat och överdimensionerat det hela är.

Jag kommer sakna det. Jättemycket. Charlotte, Laura och Becky. Jag kände inget speciellt när jag sa hejdå. Känner fortfarande inget men jag förstår inte att jag kanske aldrig mer kommer se dem. Det går för snabbt för att jag ska hänga med.

brum

Kommer ni ihåg Brum?! Dagens lärdom är helt klart att Brum är inspelat i Birmingham. Jag gick precis där det här avsnittet är inspelat idag. Brum är ju till och med kallad efter Birmingham som ibland kallas Brum. Om man bor  i Birmingham är man en Brummie vilket också är ett namn för dialekten som de i avsnittet inte riktigt får till. Fast när Brum säger ”bye” till brandmännen så är det rätt likt. Nojs.

ska jag hem eller lämna mitt hem?

Jag åker tillbaka till Sverige om mindre än två veckor. Jag slutade tänka på antal veckor och månader för ett tag sedan, det blir mindre verkligt då. Jag förstår ändå inte att jag vid den här tiden om två veckor kommer sitta med min familj, i mitt hus i Sverige. Jag har bott här så länge att det är min vardag, mitt liv! Jag behöver slå upp svenska ord inte engelska, ni skulle bara veta. Nu ska jag bara lämna. Finns bara ett ord: konstigt.

Jag har börjat sortera och slängde lite sporadiskt ner min regnjacka i resväskan. Jag har ungefär (efter en rejäl rensning) 5kg böcker som jag vill ha hem, totalt har jag 20. Men jag är glad att jag inte har gett mig in i en stil som väger typ militärjackor och stövlar, då skulle jag inte få med mig någonting alls.

Är det någon som vill ha some English stuff? Tänk typ marshmallows inte typ… haggis.

EF har förövrigt fixat min biljett (tilläggas bör att de endast har varit i kontakt med min familj i Sverige, inte ett ord till mig under hela biljettprocessen). Men jag vet fortfarande inget om cellon (de jobbar på det…) eller hur och när jag ska till flygplatsen. Deras kommunikation är ljuvlig!